Professorsförbundets yttrande om utkasten till förordningar som gäller en reform av universitetens finansieringsmodell

I Finland grundar sig modellen för finansieringen av universiteten för närvarande på resultatstyrning. Cirka tre fjärdedelar av den finansiering som undervisnings- och kulturministeriet delar ut grundar sig på hur väl universiteten har lyckats uppnå de mål som ministeriet har ställt upp, såsom att producera examina och publikationer och få ihop konkurrensutsatt forskningsfinansiering. I många andra länder får universiteten en större andel fast finansiering från staten, som inte påverkas av universitetens framgångar enligt olika indikatorer. I Europa är resultatfinansieringens andel i allmänhet 10–50 procent av grundfinansieringen.

I slutrapporten från den internationella utvärderingen (Evaluation of the governance and funding practices used by the Ministry of Education and Culture for steering Finnish Higher Education Institutions) framförs att resultatindikatorerna borde ges mindre vikt, och att universiteten borde få utrymme för frivillig profilering. Rapportens slutsatser stämmer överens med Professorsförbundets åsikt.

Professorsförbundet anser att tyngdpunkten i universitetens finansiering på lång sikt måste flyttas från att vara en finansiering som grundar sig utbildningsvolym och projektspecifik forskningsfinansiering till en friare forskningsfinansiering än i nuläget. Endast genom fri forskningsfinansiering är det möjligt att säkerställa att universiteten snabbt kan profilera sig inom sina egna specialområden och att Finland blir en föregångare inom vetenskap och undervisning. Framtidens innovationer uppkommer från oväntade håll och genom samarbete mellan olika vetenskapsområden. Fri forskningsfinansiering främjar också forskarnas internationella rörlighet och samarbete samt företagssamarbete och forskningens genomslagskraft. Förutom att garantera frihet och flexibilitet i forskningen skulle en större andel fast finansiering underlätta hanteringen av universitetens ekonomi, eftersom finansieringen är en ständig resursmässig flaskhals för universitetens strävanden efter att profilera sig och skapa innovationer.

På lång sikt bör grunderna för universitetens finansieringsmodell omarbetas helt och hållet. Reformen borde inledas omedelbart och den borde beakta de nationella särdragen. Den förnyade finansieringsmodellen ska basera sig på forskningsbaserad kunskap om universitetens finansieringsmodeller och vid utarbetandet av den bör man utnyttja professorernas vetenskapliga sakkunskap inom sina respektive områden.