Jämställdhetens språk
Skriven av
Gunilla WidénSommaren 2023 blev det tydligt att vi inte tycks vara helt överens om vad jämställdhet och likabehandling betyder eller framförallt hur vi ska och får tala om dessa saker. Jämställdhet som värdering i det finländska samhället var plötsligt inte längre en självklarhet. Finland som har varit föregångare när det gäller jämställdhet, toppade sommarens nyhetsrubriker på grund av rasism.
Den 31 augusti 2023 presenterade statsrådet ett meddelande till riksdagen om åtgärder för att främja likabehandling, jämställdhet och icke-diskriminering i det finländska samhället,. På många sätt kändes det ofattbart att ett sådant program måste skrivas. Samtidigt är denna diskussion alltid aktuell och viktig och åtgärdsprogrammet i detta läge en absolut nödvändighet.
I meddelandet på 13 sidor finns 28 åtgärder och ordet jämställdhet nämns 40 gånger. Det borde med andra ord inte vara oklart att regeringen arbetar för ett tryggt och jämlikt samhälle. Men varför är detta arbete ändå så svårt?
Ett mångtydigt begrepp
Svaret på frågan varför jämställdhetsarbete är så svårt är naturligtvis komplext, men det finns en, väldigt grundläggande utmaning, nämligen jämställdhetens språk, som för en par veckor sedan också diskuterades på THLs jämställdhetsdagar i Vasa. Hur förstår vi jämställdhetsbegreppet? Hurdana jämställdhetsbegrepp har vi på olika språk och hur fungerar det i den gemensamma, flerspråkiga diskussionen? Hur organiserar vi jämställdhetsarbetet inom våra olika beslutsfattande myndigheter och hur koordinerar vi vår syn på jämställdhetsarbete i samhället?
Dagarna samlade många, ledande experter inom området och de konstaterade från sina olika perspektiv att jämställdhetstermerna ofta är svåra och mångtydiga, de är ofta känslomässigt laddade och eftersom det är en terminologi som utvecklas hela tiden, skapar det osäkerhet om man använder rätt term i rätt sammanhang. Jämställdhetsspråket krockar mellan generationer och den äldre generationen kan verka ointresserad eller respektlös gällande nyanser, trots att så inte alls behöver vara fallet. Jämställdhet uppfattas ofta som en självklar värdering, men trots det är det oklart hur denna värdering omsätts i praktiken.
I likhet med paneldeltagarna på THLs jämställdhetsdagar ser jag att vi har mycket att göra för jämställdhet och likabehandling vid våra universitet. Och vi har samma utmaningar gällande jämställdhetsspråket som beskrivs ovan. Det ska förstås sägas att mycket har redan gjorts och arbetet är fortlöpande. Vi har jämställdhetsplaner och -kommittér, vi är medvetna om jämställdhet vid rekrytering och jämställdhetsarbetet följs upp kontinuerligt och utvärderas. Troligen har vi en mycket bra situation år 2023 i jämförelse med för ca 10 år sedan. Men ändå?
I samband med att statsrådet offentliggjorde sitt meddelande om åtgärder för att främja likabehandling, konstaterade statsminister Orpo att ”de politiska beslutsfattarna måste föregå med gott exempel när det gäller att bygga upp ett tryggt och jämlikt samhälle, och arbetet kräver insatser från hela samhället”. Detta betyder naturligtvis att också universiteten ska föregå med gott exempel. Men hur syns detta arbete inom vår kärnverksamhet, utbildningen, forskningen och samverkan och hur hanterar vi den grundläggande utmaningen gällande jämställdhetens språk
Professorns roll
Professorn har även i denna fråga en central roll. Jämställdhetsspråket är kopplat till makt och i våra roller har vi makt att förmedla hur vi talar om jämställdhetsfrågor. Den enklare biten är kopplad till organisationssynvinkeln, dvs. hur vi inom universitetet bemöter personal och studerande i olika sammanhang och hur vi ser till att jämställdhet, likabehandling och tillgänglighet uppfylls på bästa sätt i vårt arbete. Universitetens jämställdhetsplaner är då viktiga stöd för professorns förmansarbete.
“Minulla on valtaa, opetan muita” Maija Vilkkumaa
Men vi diskuterar inte lika ofta jämställdhet och likabehandling i relation till det vi undervisar. Hurdana verktyg ger vi till studerande och doktorander gällande jämställdhet som de kan ta i beaktande i sina framtida yrken, karriärer och liv? Våra studerande är framtidens arbetskraft och behöver ett jämställdhetsspråk som de kan ta med sig till arbetslivet.
Eftersom denna del av jämställdhetsdiskussionen inte är lika uttalad, handlar det mera om hur vi talar om jämställdhetsfrågor i relation till det vi undervisar och hur vi förmedlar det i undervisningssituationer och inom forskning och samverkan. Det är inte heller bara fråga om termer och språk, utan också attityder, att våga tala om jämställdhet och likabehandling trots utmaningarna gällande jämställdhetens språk.
Alla ämnen och kurser har naturligtvis inte en direkt koppling till jämställdhetsfrågor, men alla utbildningsprogram har en samhälls- och arbetslivsrelevans. I den diskussionen måste det finnas ett jämställdhets- och likabehandlingsperspektiv som på något sätt måste formuleras utgående från t.ex. lärandemålen.
Jämställdhetsarbetet blir aldrig klart, men det är viktigt att det kontinuerligt utvecklas. Jag tror vi alla gärna bidrar och hjälper regeringen att uppnå målet om ett tryggt och jämlikt samhälle. Som professor eller representanter för universiteten har vi alla en konkret och reell möjlighet att påverka. Redan en ökad medvetenhet om jämställdhetsfrågor och genom att bidra till en aktiv och inkluderande dialog om dessa frågor gör en stor skillnad!
